BIKAN
 
Resor med mervärde Upplevelser för alla

Vi åker till klassiska skidorter i Frankrike, Italien och Österrike .
Snösäkert och med allt för utförsåkning och längdskidåkning.
   

Reserapport från Val di Fassa, mars 2007

 
 

Skidresor

Många resenärer har bett om ett alternativ till Schladming. Själv är jag sedan många år förälskad i Dolomiterna och skulle gärna vilja ordna resor dit. Jag åker till Val di Fassa och Sella Ronda  för att kolla upp och finner ett bra hotell för nästa år och utmärkta skidförhållanden.

 

En illustrerad reseberättelse från ett kort besök av Håkan Landberg

 

Reseberättelser
Vandringsresor
Cykelresor
Vinresor
 
I bland har man en fantastisk tur. När jag tidigt på torsdagsmorgonen körde från Belgrad var det hyfsat väder men allt eftersom jag kom längre västerut mörkande det på. När jag körde in i Alperna började regnet och sedan var det på den vägen hela eftermiddagen. Regn i dalarna och snöslask uppe på passen. Det var med stor tveksamhet jag löste liftkort för fredagen...

Desto större glädje när man vaknar och har vidstående vy från sitt fönster. ->

Å på den vägen var det - strålande sol från klarblå himmel hela dagen. I bland har man tur, det var knappt att solskyddskrämen räckte dagen ut.

 

 

 

 

 

Jag satte mig i bilen och körde upp till liftarna (1 715 möh) som länkar mellan backarna öster och väster om Canezei. De ingår i Sella Ronda så jag tyckte det kunde vara en bra start och slutpunkt. Sedan var det bara att ta ägget upp och sittliften så var man uppe på Col Rodella (2 485 möh) med en fantastisk utsikt över backarna i Val Gardena. Närmast ser vi Passo Sella och i fjärran till höger Passo Gardena. ->

 

Det var inte så länge sedan jag var på Col Rodella senast. Yngste sonen Jonas och jag var här och vandrade i somras. Då hade vi tagit kabinen direkt upp från Campitello. Det kan man göra vintertid också och då behöver man inte åka så långt med skidbussen från hotellet.

 

 

Det är märkligt hur landskapet och bergen förändras av snön. Det var knappt jag kände igen mig! Jag fick lägga bilderna bredvid varandra för att riktigt relatera mellan de två besöken.

Efter denna reflektion bar det av mot Val Gardena systemet. Här lyckades jag åka bort mig rejält eftersom jag trodda jag skulle hitta trotts att det var nästan tio år sedan sist. Jag borde kollat kartan... Hur som haver så gick det undan på morgonkvisten och ganska snart var Col Rodella en liten prick på horisonten. Det är otroliga avstånd man tillryggalägger med ett par åk.

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha åkt ned i dalen och sedan stått i första liftkön (ca 10 min) var jag så uppe på Passo Gardena och kunde titta ut över Val Gardena backarna i fjärran innan det bar av ned mot nästa by - Corvara.

Med en lång kabin upp från Corvara och sedan stollift var man uppe på Vallon på 2 520 möh. Härifrån ser man backarna i Arabba (ovan vänster) och de lätta fina backarna ovanför Passo Campolongo (ovan höger).

Till de senare bar det av som ett första steg (nedan vänster). Min tanke var att försöka ta mig vidare bort mot San Cassiano i nästa dal men så småningom insåg jag att tiden kanske inte skulle räcka för både detta och den andra utflyktern från Sella Ronda som jag ville göra. Det blev till att ge sig tillbaka in i Sella Ronda mot Arabba och så småning om Passo Pordio (i fjärran nedan höger).

Efter att ha testat skogen (ingen vidare snö) ner tillbaka till Passo Campolongo så var det dags för Sella Rondas enda återstående släplift upp till Ref. Bec de Roces där det blev lunch. Nu var Arabba (ovan vänster) mycket närmare och det var en lång härlig backe ned till äggliften upp till Porta Vescovo 2 478 möh (ovan höger och nästan längst upp i vänster hörna, ovan vänster).

Dags för en ny avstickare (med självporträtt i liften) mot Passo Padon som leder över till Marmolada glaciären. Härifrån ser man systemets högsta punkt Punta Rocca 3 250 möh (nedan höger). Tiden tillät inte heller här en så lång avstickare, det får bli en dagstur nästa år.

I stället blev det till att vända tillbaka till Arabba. Nedan ser man i fjärran backarna ovan Passo Campolongo som jag besökt några timmar tidigare. Här finns jättefina soliga och lättåkta backar. Man kan också cykla dit på sommaren vilket vi gjorde några år tidigare.

 

Den som söker han finner. Trotts att det nu var ganska sent på dagen så gick det bra att hitta lite ställen där snön inte var allt för uppåkt.

Men som sagt, det var tillbaka till Sella Ronda som gällde för att hinna över i rätt dal i tid innan liften stänger. Det är dyrt att åka taxi över ett pass.

Nu har jag koll på läget. Passo Pordoi är inom räckhåll (bara en lift till efter denna så är jag på toppen). Och jag har gott om tid så jag kostar på mig en fika i solen innan jag åker upp.

På andra sidan passet ligger skidområdet Belvedere  och nedanför Canezai, där jag började dagen.

I fjärran nedan ser vi morgonens backar på andra sidan dalen. Nu är cirkeln "Rondan" snart sluten. Jag har lite tid på mig till sista liften så jag provåker alla 4 stolliftarna och de flesta  backarna innan jag åker ner i dalen.

Även här känner man knappt igen sig mellan sommar och vinter.

Ovanför Belvedere går den kända vandringsleden "Via Dolomita" som vi vandrat delar av under flera somrar.

Första gången var sommaren 2002 då vi bodde i Arabba för att cykla och vandra.

Kommande länk till vandring sommaren 2006.

 

 

Båda sidor av passet har stora ytor att åka på, inte bara pist. Jag måste ju prova på några ställen  men, nu på eftermiddagen var det både tungt och uppåkt för de trötta benen...

Intressant att se på Arabba sidan hur många skråat ut men bara ett fåtal orkat traska upp längs krönet.

Efter en sista blick ner i dalen på Canezei och Campitello, kastar jag mig ut i bordercross banan (den var ganska lättåkt).

Sedan bär det av ner i dalen. Eftersom inte liftarna slutat gå passerar jag bilen och tar morgonägget upp på andra sidan för att få ett sista åk i backarna som syns bortom snowboard-åkarna (nedan höger).

Väl uppe på Col Rodella igen ser jag backarna mot Val Gardena i skugga (jämför morgonens bild nästan överst på sidan) samtidigt som liftarna stannar för dagen. Jag har uppnått målet; först upp - sist ned!

På nedvägen ser man Belvedere i sin solbelysta gryta på andra sidan dalen.

Efter en lång skiddag var det fantastiskt att kunna plocka till sig från det rikliga salladsbordet på Villa Margherita och sedan fortsätta med en god tre rätters middag.

Sen var man i redo för nästa uppgift - kolla boende och boka för nästa års resa. Alla förutsättningar är nu på platts för en bra sportlovsresa vecka 7 2008

   

Lyckorna 2007-03-17

Håkan Landberg

 

Alla bilder i denna reseberättelse är tagna på plats i Dolomiterna av författaren med en liten fickkamera under en Sella Ronda tur.

 

Dessa sidor kan (förhoppningsvis, det brukar oftast funka) skrivas ut om du väljer liggande utskrift under "Arkiv"; "Skriv ut..."

 

 

 

 

 

Här testar jag hotellets
utbud av Grappa - helt OK